Framme i Malmö försämras Björn Söders humör. Han blir hungrig – men hittar bara ”utländsk mat” på festivalen. ”Latin food, tacos, busesca, falafel, indiska matspecialitéer, thailändska rätter, nigerianska specialitéer, kebab.” Han söker efter något annat. ”Jag hade satt mig för att om jag inte hittade något svenskt så fick min mage stå ut med att vara hungrig.”

Och plötsligt. Som ”ett litet ljus i den övrigt mörka omgivningen” så ser han en skylt: ”Sillamackor.” Överlycklig går han ”förbi alla vitlöksdoftande matstånd” och köper sin sillamacka. Men snart blir han åter dyster:

”Utanför McDonald’s hade mörka moln samlats. Av allt att döma var det nog en samlingsplats eller snarare ett tillhåll för hela världens olika folk, utom svenskar förstås. Var svenskarna tagit vägen vet jag inte och då vi passerade torget och gick in på en gågata stod det klart för mig att svenskarna hade flytt fältet. Överallt samlades stora svarta moln under det så annars klara stjärnrika himlavalvet. Toner från sydamerikansk och indisk musik blandades med språk från jordens alla hörn och känslan att man befann sig i ett land långt, långt härifrån steg inom en. Ingenstans fanns ett ljust moln att skymta. Överallt hängde det mörka moln.”

Björn Söder mår illa. ”Min mage höll på att vända sig ut och in och tårarna började leta sig ned för min kind”. Han skyndar till tåget för att komma bort från Malmö, från en kväll som gått från ”varm och ljus” till ”mörk och kall”.

Skriven av Niklas Orrenius

DN